Mina tankar om Saigon
Tänkte berätta lite om min resa till Vietnam. Jag fick med mig mina föräldrar och bror över jul och nyår för att slippa den hets som pågår här hemma så års. Vi var i Saigon och Nah Trang. Saigon är det mest otroliga jag upplevt hittills. Jag hade innan varit i Bangkok och trodde jag var förberedd på det mesta men ack så fel jag hade. Trafiken i Saigon går inte att föreställa sig förän man har varit där. Här trängs över tre miljoner mopeder tillsammans med ett anatl bilar och andra transportmedel. Det finns inga övergångsställ (åtminstone inte som går att jämföra med här hemma). Det var en nära-döden-upplevelse varje gång man satte foten utanför trottoaren, men efter ett tag kom man in i tempot och förstod att det fanns en logik i alla det kaotiska. När familjen Frisk dessutom blev lurade av en taxichaufför första dagen och blev tvungna att utöva springtaxi undrade vi vad vi hade gett oss in. Tycker mina förldrar var coola när jag (som satt i framsätet) sa: Jag tänker inte betala den här summan som han vill ha så när jag räknar till tre kliver alla ut bilen och springer. Så där springer vi på en liten bakgata i Saigon med hjärtat i halsgropen. Tufft med lite action!
Trots den tryckande värmen i Saigon bär alla långbyxor, höga handskar och gärna en sjal över ansiktet. Detta på grund av den status det innebär att vara blek. Att vara brun är samma sak som att vara fattig och ingen vietnames oavsett klasstillhörighet vill "förlora ansiktet" (som i övriga Asien). Vietnameserna upplever oss västerlänningar som väldigt annourlunda som trots vår rikedom går klädda i shorts och t-shirt. I parkerna runtom i Saigon kan man se unga som gamla som tidigt på morgonen utövar Thai Chi eller mediterar. Det ser oerhört fridfullt ut och visar på det lugn som ändå tycks infinna sig hos alla vietnameser.
Saigon har en ovanligt låg medelålder på sin befolkning. Hit kommer unga entreprenörer som vill få ut mer av livet än vad landsbygden kan erbjuda. De öppnar egna butiker, verkstäder, konstgallerier och matstånd. Många kommer hit utan att ha någon bostad och sover då i sin cyklotaxi eller bredvid sin moped på gatan. Trots det ökande entreprenorskapet så är utbildningsnivån låg i Vietnam. Nästan alla går igenom lågstadiet men endast 30-40% läser på högstadiet.
Det kommer att komma fler inlägg om Vietnam...
En kopia av Notredam katedralen
Några av dom alla mopeder på Saigons gator
Trots den tryckande värmen i Saigon bär alla långbyxor, höga handskar och gärna en sjal över ansiktet. Detta på grund av den status det innebär att vara blek. Att vara brun är samma sak som att vara fattig och ingen vietnames oavsett klasstillhörighet vill "förlora ansiktet" (som i övriga Asien). Vietnameserna upplever oss västerlänningar som väldigt annourlunda som trots vår rikedom går klädda i shorts och t-shirt. I parkerna runtom i Saigon kan man se unga som gamla som tidigt på morgonen utövar Thai Chi eller mediterar. Det ser oerhört fridfullt ut och visar på det lugn som ändå tycks infinna sig hos alla vietnameser.
Saigon har en ovanligt låg medelålder på sin befolkning. Hit kommer unga entreprenörer som vill få ut mer av livet än vad landsbygden kan erbjuda. De öppnar egna butiker, verkstäder, konstgallerier och matstånd. Många kommer hit utan att ha någon bostad och sover då i sin cyklotaxi eller bredvid sin moped på gatan. Trots det ökande entreprenorskapet så är utbildningsnivån låg i Vietnam. Nästan alla går igenom lågstadiet men endast 30-40% läser på högstadiet.
Det kommer att komma fler inlägg om Vietnam...
En kopia av Notredam katedralen
Pappa och en försäljare
Utsikt över Saigon från Top Floor
Kommentarer
Trackback
