På tjocken...näää

Sitter nere i Knäppingsborg på Mimmis Visthus och dricker en smoothie av blåbär, banan och mynta. Hur god som helst! Har köpt en laxfilé på Fiskmagasinet till kvällens middag. Sen blir det jordgubbar på marknadstorget, känner mig faktiskt lite smånördig när jag sitter här med min lilla dator på en uteservering.

Vad är det med alla tjocka magar i Norrköping. Jag tycker att alla går omkring och är gravida eller så har det precis ploppat ut något och de går där stolta och drar sin lilla barnvagn framför sig, vagnen ska dessutom helst ha barnets namn som registreringsskylt eller som jag såg igår med texten "FARTDÅRE". Stolta mammor och pappor ger ifrån sig konstiga ljud när de interagerar med sina små. Usch vilken otäck familjelycka, värst av allt är när dessutom ytterligare en generation är med och farmor sitter och jollrar med den dreglande varelsen hon har i sitt knä - ja, jag är lite bitter idag. Om jag någon gång ska bli på tjocken ska det vara över hösten/vintern så jag slipper gå omkring höggravid i denna värme. Detta skulle innebära att jag behöver få till det i augusti... Nää jag nöjer mig nog med mig själv och min smoothie!



Eftersom SMHI hade utlovat regn i helgen så åkte jag inte ut på sjön och seglade utan valde att stanna hemma i stan för att med gott samvete sitta inne och uggla framför ett film maraton. Men istället lyste solen mig rakt i ansiktet i morse och jag kände mig tvingad till att gå ut.

Har funderat över det här med att sitta inne på ett kontor drygt 40 timmar i veckan. Vore det inte mycket bättre om jag kunde sitta ute på ett café hela dagarna och jobba. Det enda jag behöver är ju faktiskt bara en dator och en mobiltelefon, resten har jag ju näst intill i huvudet. Ska föreslå det för min chef på nästa utvecklingssamtal! Detta gäller ju under förutsättningen att det är sol och varmt ute. Förstås.

Igår chattade jag med en vän som jag träffade nere i Thailand i våras. Han har nu kommit hem från sina 6 månader på luffen med endast en ryggsäck på ryggen. Var otroligt kul att få höra hur han hade haft det. Baksidan av medaljen är ju att man mer eller mindre kommer vara flat broke när man kommer hem så att bo hemma hos mamman och pappan igen kan ju komma till att bli verklighet. Det är bra att samla på sig kontakter i runtom i världen så vet man att man alltid har en plats på soffan var man än kommer. Jag fick igår höra att jag alltid är välkommen till Amsterdam om jag har vägarna förbi, så vad säger du Trysberg ska vi ta en sväng förbi Tims coffeeshop i sommar?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0